Lyckad sjösättning

Underhållningsvärdet av skrönor om norrmännens vedermödor tar sig extra generösa proportioner när man är nordbohusläning. Varför skulle jag annars varje år så oförblommerat roas av våra grannars lyckade sjösättningar av bilar?

bat

Det är väl med relationen med norrmännen som med syskonkärleken; min kära syster påminde mig nyligen om vikten av att inte glömma dyvikan (‘bottenpluggen’ på vanligt språk). Hon och svågern har erfarenheter av följden av just sådan glömsel. En historia nästan lika dråplig som dem om norrmännen.

På tal om kära syster; hon arbetade ett tag på en mack där man bl.a hyrde ut båtkärror. Båtfolkets benägenhet att backa ner ekipaget i saltvatten vållade tappägaren stora bekymmer med rost på fälgar, bromsar och lager. Att sjösätta en båt med trailer från sjösättningsramp tarvar balans mellan risk och försiktighet. Att backa för långt fördärvar trailerns hjul och axlar; att backa för kort medför risk för grundstötning med skrovskador som följd. Drabbas du av övermod kommer du att skada kärran; är du alltför klenmodig kommer du att stöta på grund. Bäst är att backa så att vattnet når till strax under fälgen, just innan däcket tar slut. Med en sådan balans mellan tåga och saktmod hamnar jollen på rätt köl utan sällskap av varken båtsman eller dragarbil. Till råga på allt håller sig kärrans hjulupphängning frisk och kry i många år.

Det är just den där perfekta harmonin mellan mod och säkerhet som har blivit Textalks mål och signum. En kultur att vårda och stolt bära vidare.

Snart skall jag sjösätta min egen båt i Gullmarn. Jag lyssnar på “Norsk Dans Nummer 2” framförd av den fantastiska violinisten Elise Båtnes
https://open.spotify.com/track/0FtiB1WeXTIPAw85hSRDS5 och hoppas att det avlöper väl.

/Rikard